Haromdagen skulle jag lagt in denna bilden pa mig och Matilda eller "Matildo" som han fick bli kallad nar hon visade sig vara en han. Och liten som den lilla vadurskanin han skulle vara var han ju inte heller, stor och med uppstaende oron. Men som sagt, nu har han hoppat klart har och hoppar vidare i kaninernas himmel. Vi vet inte vad som hande men vi tror att det kan ha att gora med hans glada dagar utanfor tradgarden tillsammans med dom vilda kaninerna. I vilket fall sa grat jag en skvatt over min sota lilla kanin och sen begravde vi honom under hans favorittrad. Kommer sakna den lilla vita luddiga klumpen hoppandes omkring runt tradgarden.
Den lilla killen i magen mar i alla fall alldeles utmarkt och mellan snorvlarna over min lilla kanin mar jag helt ok ocksa och ska nu tillbaks och jobba vidare lite pa datorn.
Ha det gott & skot om er!
Kramar Lisa
1 comment:
Så sorgsligt... Men, jag tror att det här var en riktigt lycklig kanin men en sån´ matte som du och en jätteträdgård att hoppa runt i (och ibland utanför då...).
Post a Comment